Easy up
Renoveringsprojektet är i full gång. Vårt hem är sig inte likt längre och än mer olikt verkar det bli.
Efter en veckas förberedelser och kraftsamling var det i går kväll dags att ta sig an den stora utmaningen tapetsering. Spackla, slipa och måla kan man gör om hur många gånger som helst men tapetsering är skarpt läge. Gör man fel där så får man leva med felet i kanske upp till 20 år. Klart man får lite ont i magen.
Först skulle tapetbordet plockas upp, lånat från mor och far. Där kom första motgången - det saknades några pinnar till benen. Shit, ringde mamma och frågade om de glömt dem. Hon kom inte ihåg vad det skulle vara men skulle höra med pappa och i så fall kommer de ned med de saknade delarna när de kommer hem. OK, då kan vi inte göra mer just nu, sticker ut med Fia och övar släpvagnstricks.
Vi kommer hem vid middagstid och då står tapetbordet på plats. Bra att de varit här med benen.De har inte varit här säger Karin, men jag gjorde bara så här. -Jahaa, så där.
Karin hade efter många veckors funderande bestämt sig för en ljusbrun tapet utan mönster(och därmed ingen mönsterpassning) av modellen Easy Up. Bara upp med lim på väggen och sen på med tapet. Borde gå. Läs på limburken, pensla eller rolla väggen i 3 våders bredd och ta inte för mycket lim. OK, pensla pensla på. Klart. Nu ska vi se hur vi hänger upp tapeten, viktigt med att den hänger rakt. Den får följa fönsterkanten. Men… väggen börjar bli torr, vart tog limmet vägen? Åhhh, vi provar dra på limmet på tapeten istället. Kladdigt och kletigt men till slut var all tapetyta täckt med lim. Nu då. Jag upp på stegen och Karin närmare golvet. Fixera mot fönstret, där ligger den bra, börja stryka. Oh var kommer alla bubblor ifrån, stryk mer och där fick vi till ett veck. Kanske går att dra tillbaks, nej det ser ut att spricka. Får vara...
Blev det bra? Ser kletigt ut och väldigt bubbligt. Vi tar en till, limmar på tapeten och så upp. Kant i kant, ser bra ut här uppe, nu sitter den. Den går inte riktigt ihop här nere säger Karin. Vi pressar det vi kan men det blir ändå inte riktigt tätt, man ser lite vit bakgrund mellan våderna. Shit happens.
Vi tar en till, mera kladd och upp, den här gången blir vi båda ganska nöjda men det är fortfarande väldigt bubbligt. Vi borde inte hålla på med sånt här grymtar Karin, håller med säger jag och så bestämmer vi oss att vi gjort nog för ikväll. Vi måste skära innan det torkar kommer Karin på. Japp säger jag och kliver upp mot taket. Går bättre än förväntat, jag är nog ganska handy ändå. Karin tar nedre kanten och småsvär lite. Det blir inte helt rakt och förutom tapet så skär hon av en bit av farmors tapetserarverktyg. Hi hi…
Innan vi släcker för kvällen går vi ned och tittar på våra 3 våder som nu börjat torka och ser riktigt stiliga ut. Åtminstone på håll. Vilken härlig känsla!
