På väg hem
Vi har fått se storstäder och småstadsliv. Öst- västkust, höga berg med snö, öken och över 40-gradig värme.
De dagar vi hade uppe hos Elins familj och vänner var de som fick oss att verkligen uppleva hur man lever i det här landet, många minnen för livet. De storstäder vi fått se har också gett oss många intryck och nya perspektiv.
Och så har vi fått rå om varandra, speciellt Elin har vi behövt rå om speciellt mycket.
Allt har fungerat jättebra med alla resor, tider och bokningar. Nu har vi "bara" hemresan kvar. Vi hittade inga lediga platser på SAS-planet när vi skulle checka in via Internet ikväll, hoppas att det inte innebär att planet är fullt. Elin var dock inbokad på båda flighterna så hon kommer i alla fall med. :)
Trots att Amerika är fantastiskt ska det bli riktigt skönt att komma hem. Sverige är ju faktiskt ännu bättre...
På toppen av Rockefeller Center. Hela familjen följde med upp de 67 våningarna. Fantastisk utsikt!
Empire State Building i bakgrunden.
New York (igen)
Lång resa med inrikesflyg, 5,5 tim trångt och utan matservering. När vi kommer fram reganr det ordentligt. Förösker hitta en taxi som kan klara oss alla fyra och vårt bagage(som ser ut att vara för åtta). Taxikoordinatorna lyfter ut oss fprn kön och ringer efter en Van,. Efter en kvart kommer en Chysler Yoyager som får plats med oss alla om passagerarutymmena fylls med väskor.
Sista dagarna på vår amerikaresa skulle vi bo riktigt bra, inne på Manhattan och inte långt från Times Square. Genom Sembo hade vi letat upp ett hotell där de hade dubbla badrum och WC. Blev lite dyrt men med många tjejer i sällskapet kan det vara guld värt med dubbla våtrum. Och om det är dubbelt av det så borde hotellrummet vara närmast en svit.
Förväntansfullt öppnade vi dörren till vårt rum... Hoppsan! Det är bara två sängar och ett skrivbord. Gick knappt att få upp dörren utan den fastnade i både säng och skrivbord. Minimalt med golvyta och absolut inget som kan kallas hall. Vi baxade in allt bagage, lämnade tjejerna och sa åt dem att inte röra något för vi ska snart byta rum coh sen åkte vi ned till receptionen för att reda ut missöfrståndet. Vi visade vår bokningsbekräftelse(på svenska) till tjejen i receptionen och hon förklarade då medlidsamt att de aldrig haft några rum med dubbla badrum och att vi hade fått det största rum de hade eftersom vi var 4 st. OK...
När vi kom tillbaks till rummet fick vi börja tänka smart. Alla tillgängliga utrymmen måste utnyttjas. Packa ur väskor, in i garderob, lådor och andra skrymslen. Skicka upp väskorna ovanpå skåp och bredvid sängar på högkant. Fick till slut hyfsad ordning men vi kan inte röra oss i rummet fler än en åt gången, ingen golvyta finns kvar.
Allting i Amerika är inte BIG...
...men badrummet var fint, stort och fräscht och med dubbla toapappersrullarhållare!!!
Karin hittade snabbt till hotellets Sky Lounge, en bar på en terass utan tak. Renat och sockerdricka.
Vi måste bara prova om det smakar likadant på Hard Rock Cafe i New York som i Las Vegas. Och det gjorde det.
Broadway!
Stora bilar...
...och SAABar. Får alla att stanna upp, beundra och imponeras.
Parkeringsplatserna är lite trixigare att använda än i sverige. Jobbigt att hamna längst in...
Bilder San Francisco
En härlig stad med mer avslappnad atmosfär(eller vad det heter). Smartare människor(fler som kör SAAB), behagligt klimat, lägre hus och bredare gator. Alla verkar gladare och vänligare än vad vi upplevde i New York.
Här skulle man kunna bo några år av sitt liv.
Lite bilder från SF.
Golden girls vid Golden Gate. Vår Höga Kusten-bron är ju större men den här byggdes på 1930-talet.
Hotellet har en liten pool på en takterass med härlig utsikt över en del av staden. Svalkade skönt.(=kallt i vattnet)
Branta gator(både nedförs och uppförs).
Sista dagen med vår Mercury. Den tog oss over the mountains, genom öknen, över slätterna med vinodlingar, längs klippvägarna vid Stilla Havet och inte minst in i Las Vegas och San Francisco. Den var en verklig vän, hoppas den kommer ihåg oss, vi kommer aldrig att glömma B52.
Elin gillar krabba så hon lotsade oss till en Crab Food restaurang. Det vara bara hon som åt Krabba på riktigt, vi andra fegade på Fish & Chips och annat som är färdiglagat.
Westin i San Francisco! Man känner sig verkligen välkommen...
Framme i San Francisco
Stilla(kalla) havet
En kort promenad före middag blev det i kväll, nu har vi 2 hela dagar på oss att se oss omkring i SF.
I morgon fredag ska vi lämna tillbaks vår bil, den kompis som vi haft så stor nytta av i både berg, öken, vid havet och storstäder. Jag vill ha en sån bil(SUV) hemma också. Stor och rymlig med bra utsikt.
Vi fick hotellrummet på 17:e våningen så det är rent magiskt att sitta och se ut över staden och en del av havet.
De satte t o m ut vårt namn på hotellväggen, de kan verkligen ge allt fär gästerna här i Amerika :)
Las Vegas!
Skit också... Men har ligger ju ett återbetalningskvitto, puh! Få se nu, jag spelade för $2 och på återbetalningskvittot står det $0,10. Kanske inte så farligt ändå. Jag gick back $1,90. Kompensererar det med en att ta en billigare frukost. Då är jag på even, casinot öppnar snart igen. Hm, det är öppet dygnet runt... :)
Casinon överallt, obegripligt mycket maskiner. Värmerekord i Vegas. 42 grader i skugggan, varmare än vad det varit på mer än 50 år. Och just då passar vi på att vara där. Det är som att vandra i ett torkskåp. Mycket angenämnt.
Vi har dock bra AC på vårt hotellrum och i alla lokaler.
Shopping!
En avstickare till Venedig
Nightlife i Vegas
Livet som cowboy
Det finns stunder i livet när allt känns helrätt och det här skulle kunna ha varit en sån stund. Men det var några saker som inte kändes riktigt bekväma. Sadeln var för liten och hästen likaså. Sen är det ju alltid svårt med kommunikationen och den här hästen hästen kunde inte svenska. För att få den i trav skulle man säga trot och knappen för galopp var att viska loop så högt man kan. Min lärare sa i alla fall att jag var duktig...
A poor and lonesome cowboy...
After ride...
I väntan på barbequen, Shish kebab(grillspett, gott!)
Elins närmaste vänner är med sista kvällen. Fr v Dan, Kim och Ben
Graduation Cake!
Graduation med bilder
Stolta familjer
Måste iväg och rida nu, berättar mer sen...
Bildblogg
Hela familjen samlad igen. Uppe i bergen där snön fortfarande ligger kvar. Nästan 3000 meters höjd. Tunn luft...
Fias första ritt på westernvis i Nevada. Häftiga kulisser!
Marshall 3 veckor gammal
Corinna och Sylvester visar Westernridning
Elin!
Huvudmålet för resan är uppnått. Vi har återförenats med Elin!
Började med nästan 5 timmars bilfärd från Salt Lake City till Elko genom ett öde och storslaget landskap, nästan 1,5 timme utan mat eller tankställen. Tur att vi hade massor av pepsi, bananer, morötter och kakor med oss i bilen. Det var aldrig någon fara.
Genom att hämta en karta på turistbyrån i Elko kunde vi hitta fram själva till Elins hus som låg i utkanten av Spring Creek, ett samhälle i uppskattningsvis Matfors storlek. Vi ringde och förvarnade 20 minuter innan så när vi kom fram till huset stod mamman Corinna ute vid grinden och mötte oss och gav oss alla en stor välkomstkram. Efter en stund kom Elin ut på bron, - "Åhh, ni har kommit! "(så Elinskt…). Kramar, kramar, kramar och en del tårar men mest skratt, glädje och lättnad.
Hon var sig lik! Det var våran Elin!
Pappan Paul hälsade oss välkomna: Nice to meet you! - "Me to" svarade jag(inte särkilt snitsigt). Därefter kom lillasyster Kimmie och bästa vännen Ben och hälsade.
Corinna och Paul visade oss deras hus, fräscht, modernt, relativt nybyggt. Och fluffiga heltäckande mattor överallt utom i kök och badrum.
Därefter fick vi träffa Corinnas mamma som kommit från Tyskland, dessvärre pratade hon bara tyska så det blir inte lätt att konversera med den skoltyska som man en gång lärt sig och som nu ligger nedstoppad i hjärnans källare någonstans.
Vi bjöds svenskt kaffe, Corinna beställer Gevalia från Sverige för det är så mycket bättre än det amerikanska kaffet. Det blev läge för presentutdelning och då blev huvudpunkten att berätta om midsommar i Sverige. De lovade att de skulle dricka upp alla snapsarna på midsommardagen den 25 juni och ha flaggan och midsommarstången på bordet.
Samlade i Algerios stora fina kök. Fia tittar på bilder på Corinnas Westernridning
Paul och Corinna på sina nya fina Mountainskotrar. De kör rakt uppför bergen med dem tills det tar stopp. Och bergen är höga(>3000 meter) och branta. Imponerande! Karin har lovat att jag också ska få en ny skoter till vintern
Elin, Fia, Kimmie och Ben åkte iväg för att fixa något och vi fick middag och därefter eskort till vårt hotell som låg i Lamoille några kilometer därifrån. Incheckning och så åkte vi och matade Corinnas fem hästar och fick se hennes 3-veckors föl.
Kvällen fortsatte med snöskoterprat, bilder på omgivningen och vi visade Grätnäs-bilder och Tjocka Släkten(imponerade stort…). Fia och Elin kom tillbaks så vi hann prata lite mer med henne innan Karin och jag lämnade tjejerna och familjen och for till vårt lilla hotell för natten.
Trötta men mycket nöjda.
(i morgon blir det en bergstur med vår Mercury Mountainer...)
Salt Lake City - nu är det nära
Vid inflygningen såg vi att staden är omgiven av höga kantiga snötäckta berg, vilken kontrast från gårdagens värmebölja i New York. Hämtade hyrbilen som var väl tilltagen för att rymma fyra stora resväskor plus lite till.
Hotellet i SLC bokade jag på nätet kvällen innan. Märvärdigt billigt, totalt 385 kr för ett rum med 3 sovplatser. Jag var beredd på det värsta och varskodde Karin och Fia innan att det kan vara ett litet kyffe men att det skäkert skulle gå att byta uppsig om det blir för trångt. När vi hittade hotellet verkade allt kanonfräscht och hotellrummet var ju kanonbra. En ny fräsch lägenhet med separat sovrum. För bara 385 kr! Internet har sina fördelar.
Fanns också pool utanför dörren, inte jättevarmt men skönt ändå efter många restimmar.
Nöjd Fia i Salt Lake City
Karin har känt sig yr, illamående och febrig under dagen så när vi kom till hotellet bäddade hon ner sig. Fia och jag tog en tur in till staden efter doppet i poolen och vi fick se en betydligt mindre och luftigare stad även om det fanns några skryskrapor även här.
Kvarglömd olympier?
Mercuryn som ska ta oss runt i västra USA. Billig bensin och gott om plats!
Talade med Corinna idag och vi blev varse igen att nu är det nära. Vi är fyra timmar från Elins del av världen så i morgon vid 4-tiden ska vi först träffa Corinna efter hennes jobb och sedan visar hon oss vägen hem där Elin ska vara och ta emot alla våra kramar. Vi måste ladda upp med pappersnäsdukar i morgon...
Spaning i New York
Lite andra delar av Manhattan och en rejäl promenad genom Central Park blev det idag.
Några betraktelser som dykt upp under dessa två dagar och några bilder från dagen
- Mer än varannan bil i NY har taklucka. Kan det bero på att man hela tiden vill titta uppåt för att se himlen mellan skyskraporna? Antagligen.
- Alla pratar väldigt dålig engelska. Det är engelska med spanskt, asiatiskt eller något annat inslag och accent. Det känns som om det är vi själva, vi som kommer från sverige, som behärskar det amerikanska språket bäst. Får de inte läsa engelska i skolan?
- Priserna man ser på prislappar kryddas alltid med Tax på 8,23% och därefter, på restauranger, skriver man ut förslag på hur mycket dricks som ska ges. Minst 10% vill de ha. Konstigt system, ungefär som vi skulle ha priser exkl moms.
Croissant frukost
Efter lunch börjar krafterna återvända
Empire State Building som King Kong enligt sägnen klättrade upp i, hissen var för liten...
Central Park, stor som Grätnässkogen var välfylld denna varma söndag
Evening life
Manhattan lördag kväll. Middag på TGI(Thank God Its) Friday, en kedja med bra mat i lite sportbarsmiljö.Stora portioner som gjorde att vi "rullade" ut i folkvimlet kring Times Square.
Fick veta att New York City har nästan 10 miljoner invånare, fler än hela sverige, och nästan alla är utlänningar. Det går inte att avgöra vad eller vilka som är urspungsbefolkning. Häftigt!
Denna kväll var det orimligt mycket poliser kring Times Square, har det kanske att göra med de självmordsbombningsförsök som avslöjades för någon månad sen eller har det skett ytterligare hot? Vet inte hur de skulle kunna förhindra att någon galning kom in i folkmyllret och briserar en bomb men det kanske känns bättre för alla att de är där.
Times Square på kvällen var häftigt med många stora och skarpa reklamdisplayer, det var lätt att få nackspärr .
Idag har vädret varit "storstadskvavt" och i morgon väntas mycket sol och riktigt varmt. Vi vet inte hur man bäst njuter av det, kanske i skuggan under stora träd i Central Park. Vi får se vad det blir.
Första turen till Manhattan
Tunnelbana. Vi hade preparerat oss noga för att se hur vi skulle åka men det sprack direkt. Den linje vi tänkte ta gick inte från vår station och det gick inte att välja den perrong(stängd för reparation) där tågen till manhattan gick. Vi fick efter stund hjälp så att vi åkte åt andra hållet och bytte efter några stationer till rätt håll. Det tog en stund men vi kom till slut fram till Manhattan.
Några kvarters promenad så var vi i sydöstra hörnet av jätteparken Central Park. Mötte en del joggare, precis som man sett på film. Fikasugna letade vi upp första Starbucks och det låg i miljardärens Trumps skyskrapa, Trump Tower. Mycket marmor var det men kaffet var gott och inte dyrare än på andra ställen.
Knatade på längs 5th avenue(avenuer i nord/sydlig riktning och Street i öst/västlig, enkelt för alla). Många klädbutiker, mest för rika men några för oss vanliga. Lunch på italiensk fräsch men enkel restaurang.
Därefter råkade vi passera en butik(liknande mest ett hål i väggen) med massor av elektronik och eftersom mitt första mål med shoppingen i NY var en kamera, Nicon Coolpix S800, så stannade vi till där. En skicklig säljare fick mig dit han ville och efter 20 minuter hade jag med mig en ny kamera, precis den jag ville och till rätt pris men med att antal tillbehör som gjorde att allt blev ganska dyrt till slut. Behöver man verkligen ett extra-batteri för 500 kr? Kamerasäljaren sa att det kunde man inte vara utan och han gav mig jättebra rabatt... När jag räknade ihop allting vid kaffepausen en stund efteråt så blev det ju kanske dyrare än om jag shoppat samma kamera av Ove på Expert hemma i Härnösand.
Men jag har ju ett jättebra extrabatteri förstås. :)
Vi gick fram till Broadway så att vi fick se Times Square innan vi kröp ned i underjorden igen för hemfärd till Queens. Eftermiddag nu och vila på hotellrummet, ny resa in till Manhattan om några timmar för middag och nightlife(men vi måste vara hemma före 9...).
Framme i Amerika
Nu är vi på plats och så här långt har allt klaffat. Flygen har gått som det skulle och taxin tog oss till det förbetalda hotellet som både fanns i verkligheten och mottagit vår betalning.
Startade tidigt, klev upp 04.30, och har hunnit med två flygresor under dagen. Den senaste över Atlanten med en 8-timmars flight som gick mycket bättre än väntat. Dels hade vi medvind så den blev bara drygt 7 timmar och sen fick jag Mattias Weinhandl som reskamrat, eller jag satt i alla fall ganska nära honom(i princip grannar). Vi upplevde i all fall samma resa och när det var dags att plocka ned handbagage fick jag tillfälle att prova småtacklas lite med honom och han tacklade tillbaks, tror jag. Han var lite liten och klen så det kändes inte så mycket.
Bekvämt flyg med egen liten skärm i stolsryggen och hörlurar och ett 20-tal filmer att välja bland, en självklar film var Bullit med biljakt i San Francisco. Hade laddat upp med vatten och genomtänkt kost för att klara en lång flygresa men när de kom vid 11-tiden och frågade om jag ville ha en drink före maten så tänkte jag det blir bäst med vatten men beställde en Gin & Tonic. :) Det blev en bra lunch, köttbullar och potatismos och en liten flaska rödvin. Efter lunch lyckades vi få en kortare tupplur och senvar bara resten kvar.
Kontroller på flygplatsen tog nog en timme att komma igenom och taxiresan tog också en timme eftersom vi var tvungna att korsa manhattan. Högt tempo och ryckig körning gjorde Karin svettig och Fia illamående men han hittade hotellet till slut.
Strax efter 3 på eftermiddagen gick vi för att hitta mat, svensk tid var klockan över 9 på kvällen så det är klart att man är på hungrig och trött. Hittade en Irländsk pub i närheten av hotellet så första måltiden blev något som cheeseburgare, Chicken Wrap och Turkey Club. Precis som om man gått på O'Learys i sverige. Finns en McDonalds mittemot hotellet så att vi ska nog klara oss utan överraskningar i morgon också.
Nu är kl 5 och vi ska kämpa på och hålla oss vakna i ett antal timmar till så att vi inte vaknar mitt i natten och vill ha frukost. Frukost serveras från kl 7(kl 13 svensk tid!). Vi softar på hotellrummet så inom en timme sover vi nog alla...
Mot Amerika!
Vi ska åka till amerika, det fantastiska landet som producerar allt som vi människor behöver för att leva, t ex Levis-jeans och golfbollar.
Först väntar 3 dagar i New York, eller egentligen bara 2 hela dagar. Aningen jetlaggade kommer vi att vara väldigt morgonpigga och redo för gonattsagan vid middagstid. Men det är bara att kämpa på. Morgonstund har guld i mund, och affärerna är inte öppna så det blir billigt att gå på stan.
Ikväll packar vi och det verkar aldrig bli klart, hittar något mer hela tiden som måste med. Presenter till värdfamlijen fixades idag som en sista-minuten lösning på hemslöjdsbutiken med handmålade snapsglas, tvål, osthyvel(osäkert om de har hårdost) samt ett doftljus(!). Kompletterat med riktig svensk snaps från bolaget samt svensk flagga och midsommarstång i bordsmodell.
De kommer bli överlyckliga, för första gången i sitt liv kan de fira midsommar i Nevada!
En sån dag...
Vaknade i morse av mobilens alarm, 04.20, och kände direkt att detta är en bra dag. Möte i Falun med trevliga kollegor, först ska vi bara ta oss dit. Tåget går 05.10 och idag skulle det inte bli några förseningar, det visste jag direkt. Slog igång datorn direkt när jag satt mig på tåget och jobbade inspirerat. Efter bytet i Gävle var det dags att ringa upp en sågverks-VD som skulle köpa vårt system. Jag visste att det skulle gå bra och en halvtimme senare var vi överens. Mailade mina kollegor i Falun att "Där satt den!" så när jag kom til kontoret var det många Grattis! som mötte mig. Mötet hamnade om säljstrategier och allt var rätt lätt. I pausen ringde jag en kund som gav positiva besked om ett förslag vi lämnat tidigare, kör! Fick skjuts tillbaks till tåget och med en liten försening kom vi iväg. Ytterligare lite krångel på det tåget men jag blev aldrig orolig, vi kommer hinna med tåget från Gävle. Vi kom precis innan avgång.
På det tåget träffar jag min kusin Staffan som jag ser alltför sällan så det blir flera timmars trevligt samtal och vid sjutiden kollar jag in di.se och ser att SAAB-affären är i hamn...
SAAB lever!!!
Klart att världens intelligentaste biltillverkare överlever. Guds skänk till de bilintresserade. Framtiden ser ljusare ut än på mycket länge.
Karin ringer och säger att hon fixat biljetter till Robban Broberg på teatern. Kanonkul!
När jag kommer hem blir jag bjuden på både en gammeldansk och en jägermeister, och det kan man ju inte tacka nej till en dag som denna. Avnjuter dem till 9-nyheterna som bara handlar om SAAB, hmm Aktuellt är ju ett riktigt bra program.
Tittar sedan på det inspelade kvällens avsnitt av Mästarnas mästare och njuter av varenda minut.
Kvällen börjar bli sen, Timrå låg under mot Frölunda men jag blev aldrig orolig, klart dom vinner. Och det gjorde dom, 2-1 - en klar seger.
Dagen är slut, nu ska vi sova. En sån dag det varit, i morgon är det snöstorm och då ska jag se till att mamma, pappa, Karin och Sven kommer till midlanda. Kan också blir en kanondag.
Natti natti
Soppatorsk
Bilresa upp till Arvidsjaur idag. Tog bilen hemma med kvarts tank, räcker minst till Ö-vik så jag drog iväg. Blir perfekt med kaffe och kanelbulle på Statoil vid rondellen i Ö-vik. Mörkt och skitigt men mil efter mil betades av och nånstans på skuleskogen tändes bränslelampan. Lugnt, bara 4 mil kvar.
Närmade mig Ö-vik och nu var man fikasugen. Precis när jag kommit över krönet och såg skidbacken till höger så känns bilen svag, gasar men inget händer, motorlampan tänds. Frikoppla, stäng av och starta på nytt. Går inte, motorlampan lyser.
Tänk fort, har farten uppe och det är nedförsbacke och i slutet av backen en rondell och en statoil vid första avfart. Mycket trafik, här gäller det att tajma så det inte blir stopp i rondellen. När jag närmar mig rondellen försöker jag beräkna när det blir en lucka i rondellen och det ser lovande ut, bilarna som nu går in hinner förbi.
Men då dyker en gammal volvkombi upp och förstör. Försiktig broms så kommer jag in bakom och så dyker nästa hinder upp vid avfarten när jag måste gena mot macken men lyckas runda mötande bil(utan styrservo) med tillräcklig fart för att rulla in på tvären och blockera båda sidor om pumpen. Många nyfikna blickar möter och även en irriterad blick från den bil som måsta backa för att komma ut.
Hamnade lite väl långt ifrån pumpen, måtte slangen räcka... Med utsträckt slang lyckas jag tanka, försöker se ut som om det är helt naturligt att stå på tvären på en mack, vem har sagt att man stå längs med på en sida.
Flyttade sen på bilen innan jag gick in köpte fika. Den fikan satt fint, kändes som om jag lyckades nödlanda en jumbojet på en IKEA-parkering en lördag...
Fulltankad drar jag vidare, nu räcker bensinen säkert hela vägen till Arvidsjaur och hem igen
Lycka
Tredje dagen ute på turné med många snabba enkla lösningar på mathållning, burgare på OKQ8 x 2 och några mindre lyckade dagens luncher. Provade igår kväll med bättre mat på O´Learys i Fagersta och det var en rätt tråkig(torr) burgare och till det en Ale som inte riktigt var vad jag förväntade. Så den middagens behållning var period 2 av Modo-Linköping på storbilds-TV.
Efter dagens arbete i Falun så small jag av en halvtimme på hotellrummet och när jag vaknat till vid 7-tiden så var jag hungrig, men inte sugen på något. Gick igenom de möjligheter som fanns, från mat i hotelllobbyn till en mättande kebabtallrik på det ställe jag provat flera gånger tidigare. Satsade på det och gick förbi tidningshandlaren och köpte en aftonbladet. Billigt, snabbt och tillräckligt bra var planen. Men när jag gick förbi en nyöppnad restaurang, med vidöppen ytterdörr, så kände jag doften av grillad mat och såg i de fräscha lokalerna massor av folk som såg ut att njuta av både mat och miljö. Dessutom gott om storbildskärmar som just nu visade Robin Söderling. Efter att ha gått förbi eftersom jag tänkte att det blir säkert dyrt det där så vände jag efter några minuter och gick tillbaks.
Pitchers hette det. Fick ett bra bord och såg Robin vinna sin andra match i Masters på ett överlägset sätt.
Kollade i menyn - oxfile, fiskfile, kycklingfile i flera uppsättningar och så en sida med olika hamburgare!
Det tar vi, en John Daly med ost och bacon och en Guiness till det. Ljuvligt len Guiness får en att må bra direkt vid första klunken. Sportbladet och Guiness räcker långt för att känna sig lycklig. Så kommer då den snyggaste burgarn jag sett in på bordet. Staplad på höjden behöver den en pinne som håller ihop den. Svår att äta tänkte jag men genom att karva en bit på sidan så kom jag igång. Luktade som den bästa grillade köttbit och smakade ännu bättre. Träkolsgrillyta och ändå saftigt och med den rätta smaken på stekfettet(olja?). Blev tvungen att äta med mycket små tuggor och verkligen känna smaken. När jag kommer till sista biten så ser jag till att få med precis allt.
Med ett löjligt lyckligt leende avslutar jag måltiden med det sista av Guinessen. Skulle kunna sitta en stund till och bara njuta men det är mer som ska göras ikväll så jag betalar och går.
Kostade mer än dubbelt så mycket som kebabtallriken men gav mig både lycka för stunden och ytterligare något att längta till, och det är inte så illa...
Dagen efter...
En mycket trevlig kväll med Roger och Catharina slutade inte förrän långt efter midnatt så utan väckarklocka vaknade jag inte förrän vid 11 och i huvudet skickades en del smärtimpulser med jämna mellanrum. Låg en stund och tänkte på stort och smått, det finns en hel del kreativitet i ett bakrus. Men lika snabbt som tankarna kommer så försvinner de och glöms bort.
På med lite sköna kläder och tassa ned för frukost. En liten skvätt youghurt med nyttiga solrosfrön lyckades jag få i mig och sen en Ipren för huvudet. Nu börjar det kännas ganska bra. Undrar om man skulle göra någon nytta idag? Jobbigt, sätter mig i fåtöljen en stund och kollar vad det är på TV. Zappa runt en stund men inget som intresserar så jag hämtar datorn. Blocket blir perfekt. Fastnar säkert en timme med det och sen blir det ett nytt försök med TV:n. Volleyboll för damer på Eurosport sen slalom för herrar på SVT. Ytterligare en timme försvinner. Kanske en promenad? Det regnar ute, bättre stanna inne. Karin ska luncha så jag hänger på, finns kvar av den goda fisken vi åt igår. Tar lagom mycket för att inte pressa magen och det funkar bra. Ser utemöblerna som står ute i regnet, nu ska dom under tak. På med kläder och stövlar och ut i regnet. Efter 10 minuter är allt inburet på altan och i garage och då får jag också gå in. Blöt men det känns skönt att ha gjort nytta. Nu får man vila så jag sätter mig framför TV:n igen och hittar en hygglig film på Canal+ men innan den hinner gå klart börjar en annan film som verkar bättre så jag byter film. Tiden går och denna dags stora uppgift närmar sig. Jag ska filma Fia när hon rider Ulla-träning. Kameran måste laddas och tömmas på film. Nu blir det lite körigt ett tag men får kontroll på situationen så att jag också hinner gå till Norrhallen innan de stänger kl 5. Fia är hemma en kort stund innan hon drar iväg till stallet och jag börjar laga till köttfärssås som jag stoppar i mig snabbt för att hinna till ridhuset och filma.
Trots mitt lite klena tillstånd får jag till en bra film med stadig hand och alert zoomning. Fia och Upan var så duktiga och fick mycket beröm från Ulla. Hem direkt efter ridningen avslutats och så dags för nästa film som jag kikade på i Elins dator. Hinner inte se klart hela filmen för nu börjar den nya serien på SVT om amerikanska frihetskriget. Kanonbra!
Så var denna dag till ända, med massor av film, dator och TV(och chips och coca-cola). Har den varit bortkastad? Inte mycket nytta har gjorts men den har säkert varit nyttig för mig ändå, det har blivit en ansenlig mängd vila och det ska man ju ha emellanåt. I morgon blir det bättre fart!
Min del av världen
Karin Öhlen for till Nya Zeeland och bor där med man och 2 barn. Andreas Nyrén och Roger Claesson har varit i Afrika och jobbat som missionärer i flera år. Elin lever under nästan ett år i en liten stad i nordöstra Nevada i en annan familj. Sandra har varit i norra Kanada och jobbat i ett halvår. Tessan har bott och jobbat i London i ett år.
Scary!!!
Men den enda skillnaden är egentligen att man träffar hittills okända människor, man får använda ett okänt eller ovant språk och man får bekanta sig med nya vanor, maträtter och sånt. Ganska snabbt blir det som var okänt känt och det som var ovant en vana. Ett kort ögonblick av nyheter och därefter blir det ett ganska vanligt liv i sin nya del av världen.
Just nu är min del av världen ett hotellrum utanför Kista i stockholm och mammas del av världen är ett rum och en säng på sundsvalls sjukhus. Fias del av världen är just nu samma som Sandras del av världen och Karins del av världen är vårt mysiga hus på Framnäsvägen.
Utanför hotellrummet står några husvagnar där det bor byggjobbare och där lever de i sin del av världen.
Alla med samma behov:
Äta, sova, skita, tvätta sig, värma sig, underhållas och kramas(i valfri ordning och frekvens)
Lika överallt, runt hela jorden. I sin del av världen lever man med det som finns runt omkring en.
Jag vill uppleva fler delar av världen, en kompis berättade nyligen om hans resa till ett sågverk i Sibirien. Det kanske kan bli min del av världen nån gång.
