Lycka
Tredje dagen ute på turné med många snabba enkla lösningar på mathållning, burgare på OKQ8 x 2 och några mindre lyckade dagens luncher. Provade igår kväll med bättre mat på O´Learys i Fagersta och det var en rätt tråkig(torr) burgare och till det en Ale som inte riktigt var vad jag förväntade. Så den middagens behållning var period 2 av Modo-Linköping på storbilds-TV.
Efter dagens arbete i Falun så small jag av en halvtimme på hotellrummet och när jag vaknat till vid 7-tiden så var jag hungrig, men inte sugen på något. Gick igenom de möjligheter som fanns, från mat i hotelllobbyn till en mättande kebabtallrik på det ställe jag provat flera gånger tidigare. Satsade på det och gick förbi tidningshandlaren och köpte en aftonbladet. Billigt, snabbt och tillräckligt bra var planen. Men när jag gick förbi en nyöppnad restaurang, med vidöppen ytterdörr, så kände jag doften av grillad mat och såg i de fräscha lokalerna massor av folk som såg ut att njuta av både mat och miljö. Dessutom gott om storbildskärmar som just nu visade Robin Söderling. Efter att ha gått förbi eftersom jag tänkte att det blir säkert dyrt det där så vände jag efter några minuter och gick tillbaks.
Pitchers hette det. Fick ett bra bord och såg Robin vinna sin andra match i Masters på ett överlägset sätt.
Kollade i menyn - oxfile, fiskfile, kycklingfile i flera uppsättningar och så en sida med olika hamburgare!
Det tar vi, en John Daly med ost och bacon och en Guiness till det. Ljuvligt len Guiness får en att må bra direkt vid första klunken. Sportbladet och Guiness räcker långt för att känna sig lycklig. Så kommer då den snyggaste burgarn jag sett in på bordet. Staplad på höjden behöver den en pinne som håller ihop den. Svår att äta tänkte jag men genom att karva en bit på sidan så kom jag igång. Luktade som den bästa grillade köttbit och smakade ännu bättre. Träkolsgrillyta och ändå saftigt och med den rätta smaken på stekfettet(olja?). Blev tvungen att äta med mycket små tuggor och verkligen känna smaken. När jag kommer till sista biten så ser jag till att få med precis allt.
Med ett löjligt lyckligt leende avslutar jag måltiden med det sista av Guinessen. Skulle kunna sitta en stund till och bara njuta men det är mer som ska göras ikväll så jag betalar och går.
Kostade mer än dubbelt så mycket som kebabtallriken men gav mig både lycka för stunden och ytterligare något att längta till, och det är inte så illa...
