På väg hem
Vi har fått se storstäder och småstadsliv. Öst- västkust, höga berg med snö, öken och över 40-gradig värme.
De dagar vi hade uppe hos Elins familj och vänner var de som fick oss att verkligen uppleva hur man lever i det här landet, många minnen för livet. De storstäder vi fått se har också gett oss många intryck och nya perspektiv.
Och så har vi fått rå om varandra, speciellt Elin har vi behövt rå om speciellt mycket.
Allt har fungerat jättebra med alla resor, tider och bokningar. Nu har vi "bara" hemresan kvar. Vi hittade inga lediga platser på SAS-planet när vi skulle checka in via Internet ikväll, hoppas att det inte innebär att planet är fullt. Elin var dock inbokad på båda flighterna så hon kommer i alla fall med. :)
Trots att Amerika är fantastiskt ska det bli riktigt skönt att komma hem. Sverige är ju faktiskt ännu bättre...
På toppen av Rockefeller Center. Hela familjen följde med upp de 67 våningarna. Fantastisk utsikt!
Empire State Building i bakgrunden.
New York (igen)
Lång resa med inrikesflyg, 5,5 tim trångt och utan matservering. När vi kommer fram reganr det ordentligt. Förösker hitta en taxi som kan klara oss alla fyra och vårt bagage(som ser ut att vara för åtta). Taxikoordinatorna lyfter ut oss fprn kön och ringer efter en Van,. Efter en kvart kommer en Chysler Yoyager som får plats med oss alla om passagerarutymmena fylls med väskor.
Sista dagarna på vår amerikaresa skulle vi bo riktigt bra, inne på Manhattan och inte långt från Times Square. Genom Sembo hade vi letat upp ett hotell där de hade dubbla badrum och WC. Blev lite dyrt men med många tjejer i sällskapet kan det vara guld värt med dubbla våtrum. Och om det är dubbelt av det så borde hotellrummet vara närmast en svit.
Förväntansfullt öppnade vi dörren till vårt rum... Hoppsan! Det är bara två sängar och ett skrivbord. Gick knappt att få upp dörren utan den fastnade i både säng och skrivbord. Minimalt med golvyta och absolut inget som kan kallas hall. Vi baxade in allt bagage, lämnade tjejerna och sa åt dem att inte röra något för vi ska snart byta rum coh sen åkte vi ned till receptionen för att reda ut missöfrståndet. Vi visade vår bokningsbekräftelse(på svenska) till tjejen i receptionen och hon förklarade då medlidsamt att de aldrig haft några rum med dubbla badrum och att vi hade fått det största rum de hade eftersom vi var 4 st. OK...
När vi kom tillbaks till rummet fick vi börja tänka smart. Alla tillgängliga utrymmen måste utnyttjas. Packa ur väskor, in i garderob, lådor och andra skrymslen. Skicka upp väskorna ovanpå skåp och bredvid sängar på högkant. Fick till slut hyfsad ordning men vi kan inte röra oss i rummet fler än en åt gången, ingen golvyta finns kvar.
Allting i Amerika är inte BIG...
...men badrummet var fint, stort och fräscht och med dubbla toapappersrullarhållare!!!
Karin hittade snabbt till hotellets Sky Lounge, en bar på en terass utan tak. Renat och sockerdricka.
Vi måste bara prova om det smakar likadant på Hard Rock Cafe i New York som i Las Vegas. Och det gjorde det.
Broadway!
Stora bilar...
...och SAABar. Får alla att stanna upp, beundra och imponeras.
Parkeringsplatserna är lite trixigare att använda än i sverige. Jobbigt att hamna längst in...
Bilder San Francisco
En härlig stad med mer avslappnad atmosfär(eller vad det heter). Smartare människor(fler som kör SAAB), behagligt klimat, lägre hus och bredare gator. Alla verkar gladare och vänligare än vad vi upplevde i New York.
Här skulle man kunna bo några år av sitt liv.
Lite bilder från SF.
Golden girls vid Golden Gate. Vår Höga Kusten-bron är ju större men den här byggdes på 1930-talet.
Hotellet har en liten pool på en takterass med härlig utsikt över en del av staden. Svalkade skönt.(=kallt i vattnet)
Branta gator(både nedförs och uppförs).
Sista dagen med vår Mercury. Den tog oss over the mountains, genom öknen, över slätterna med vinodlingar, längs klippvägarna vid Stilla Havet och inte minst in i Las Vegas och San Francisco. Den var en verklig vän, hoppas den kommer ihåg oss, vi kommer aldrig att glömma B52.
Elin gillar krabba så hon lotsade oss till en Crab Food restaurang. Det vara bara hon som åt Krabba på riktigt, vi andra fegade på Fish & Chips och annat som är färdiglagat.
Westin i San Francisco! Man känner sig verkligen välkommen...
Framme i San Francisco
Stilla(kalla) havet
En kort promenad före middag blev det i kväll, nu har vi 2 hela dagar på oss att se oss omkring i SF.
I morgon fredag ska vi lämna tillbaks vår bil, den kompis som vi haft så stor nytta av i både berg, öken, vid havet och storstäder. Jag vill ha en sån bil(SUV) hemma också. Stor och rymlig med bra utsikt.
Vi fick hotellrummet på 17:e våningen så det är rent magiskt att sitta och se ut över staden och en del av havet.
De satte t o m ut vårt namn på hotellväggen, de kan verkligen ge allt fär gästerna här i Amerika :)
Las Vegas!
Skit också... Men har ligger ju ett återbetalningskvitto, puh! Få se nu, jag spelade för $2 och på återbetalningskvittot står det $0,10. Kanske inte så farligt ändå. Jag gick back $1,90. Kompensererar det med en att ta en billigare frukost. Då är jag på even, casinot öppnar snart igen. Hm, det är öppet dygnet runt... :)
Casinon överallt, obegripligt mycket maskiner. Värmerekord i Vegas. 42 grader i skugggan, varmare än vad det varit på mer än 50 år. Och just då passar vi på att vara där. Det är som att vandra i ett torkskåp. Mycket angenämnt.
Vi har dock bra AC på vårt hotellrum och i alla lokaler.
Shopping!
En avstickare till Venedig
Nightlife i Vegas
Livet som cowboy
Det finns stunder i livet när allt känns helrätt och det här skulle kunna ha varit en sån stund. Men det var några saker som inte kändes riktigt bekväma. Sadeln var för liten och hästen likaså. Sen är det ju alltid svårt med kommunikationen och den här hästen hästen kunde inte svenska. För att få den i trav skulle man säga trot och knappen för galopp var att viska loop så högt man kan. Min lärare sa i alla fall att jag var duktig...
A poor and lonesome cowboy...
After ride...
I väntan på barbequen, Shish kebab(grillspett, gott!)
Elins närmaste vänner är med sista kvällen. Fr v Dan, Kim och Ben
Graduation Cake!
Graduation med bilder
Stolta familjer
Måste iväg och rida nu, berättar mer sen...
Bildblogg
Hela familjen samlad igen. Uppe i bergen där snön fortfarande ligger kvar. Nästan 3000 meters höjd. Tunn luft...
Fias första ritt på westernvis i Nevada. Häftiga kulisser!
Marshall 3 veckor gammal
Corinna och Sylvester visar Westernridning
Elin!
Huvudmålet för resan är uppnått. Vi har återförenats med Elin!
Började med nästan 5 timmars bilfärd från Salt Lake City till Elko genom ett öde och storslaget landskap, nästan 1,5 timme utan mat eller tankställen. Tur att vi hade massor av pepsi, bananer, morötter och kakor med oss i bilen. Det var aldrig någon fara.
Genom att hämta en karta på turistbyrån i Elko kunde vi hitta fram själva till Elins hus som låg i utkanten av Spring Creek, ett samhälle i uppskattningsvis Matfors storlek. Vi ringde och förvarnade 20 minuter innan så när vi kom fram till huset stod mamman Corinna ute vid grinden och mötte oss och gav oss alla en stor välkomstkram. Efter en stund kom Elin ut på bron, - "Åhh, ni har kommit! "(så Elinskt…). Kramar, kramar, kramar och en del tårar men mest skratt, glädje och lättnad.
Hon var sig lik! Det var våran Elin!
Pappan Paul hälsade oss välkomna: Nice to meet you! - "Me to" svarade jag(inte särkilt snitsigt). Därefter kom lillasyster Kimmie och bästa vännen Ben och hälsade.
Corinna och Paul visade oss deras hus, fräscht, modernt, relativt nybyggt. Och fluffiga heltäckande mattor överallt utom i kök och badrum.
Därefter fick vi träffa Corinnas mamma som kommit från Tyskland, dessvärre pratade hon bara tyska så det blir inte lätt att konversera med den skoltyska som man en gång lärt sig och som nu ligger nedstoppad i hjärnans källare någonstans.
Vi bjöds svenskt kaffe, Corinna beställer Gevalia från Sverige för det är så mycket bättre än det amerikanska kaffet. Det blev läge för presentutdelning och då blev huvudpunkten att berätta om midsommar i Sverige. De lovade att de skulle dricka upp alla snapsarna på midsommardagen den 25 juni och ha flaggan och midsommarstången på bordet.
Samlade i Algerios stora fina kök. Fia tittar på bilder på Corinnas Westernridning
Paul och Corinna på sina nya fina Mountainskotrar. De kör rakt uppför bergen med dem tills det tar stopp. Och bergen är höga(>3000 meter) och branta. Imponerande! Karin har lovat att jag också ska få en ny skoter till vintern
Elin, Fia, Kimmie och Ben åkte iväg för att fixa något och vi fick middag och därefter eskort till vårt hotell som låg i Lamoille några kilometer därifrån. Incheckning och så åkte vi och matade Corinnas fem hästar och fick se hennes 3-veckors föl.
Kvällen fortsatte med snöskoterprat, bilder på omgivningen och vi visade Grätnäs-bilder och Tjocka Släkten(imponerade stort…). Fia och Elin kom tillbaks så vi hann prata lite mer med henne innan Karin och jag lämnade tjejerna och familjen och for till vårt lilla hotell för natten.
Trötta men mycket nöjda.
(i morgon blir det en bergstur med vår Mercury Mountainer...)
Salt Lake City - nu är det nära
Vid inflygningen såg vi att staden är omgiven av höga kantiga snötäckta berg, vilken kontrast från gårdagens värmebölja i New York. Hämtade hyrbilen som var väl tilltagen för att rymma fyra stora resväskor plus lite till.
Hotellet i SLC bokade jag på nätet kvällen innan. Märvärdigt billigt, totalt 385 kr för ett rum med 3 sovplatser. Jag var beredd på det värsta och varskodde Karin och Fia innan att det kan vara ett litet kyffe men att det skäkert skulle gå att byta uppsig om det blir för trångt. När vi hittade hotellet verkade allt kanonfräscht och hotellrummet var ju kanonbra. En ny fräsch lägenhet med separat sovrum. För bara 385 kr! Internet har sina fördelar.
Fanns också pool utanför dörren, inte jättevarmt men skönt ändå efter många restimmar.
Nöjd Fia i Salt Lake City
Karin har känt sig yr, illamående och febrig under dagen så när vi kom till hotellet bäddade hon ner sig. Fia och jag tog en tur in till staden efter doppet i poolen och vi fick se en betydligt mindre och luftigare stad även om det fanns några skryskrapor även här.
Kvarglömd olympier?
Mercuryn som ska ta oss runt i västra USA. Billig bensin och gott om plats!
Talade med Corinna idag och vi blev varse igen att nu är det nära. Vi är fyra timmar från Elins del av världen så i morgon vid 4-tiden ska vi först träffa Corinna efter hennes jobb och sedan visar hon oss vägen hem där Elin ska vara och ta emot alla våra kramar. Vi måste ladda upp med pappersnäsdukar i morgon...
