benka

Tänk om vi inte hade en tidsangivelse, en exakt tid som alla kan ha koll på.

Hur skulle vi då kunna leva och fungera med andra?

Då blir det soluppgång, solnedgång och när solen står som högst som blir de tillfällen alla kan vara överens om.
Och om det är riktigt dåligt väder  en dag så blir det genast lite svårt även det.

Tänk att boka in en gemensam lunch:"Vi träffas på restaurangen när det kurrar i magen" eller i skolan: "Vi börjar lektionen när alla har kommit". Då blir det en del väntetid för de piggaste eleverna. Och arbetstid "Jobba så längde du har lust eller håll på tills du är klar". Det kan ju bli ganska orättvist, en del kanske inte alls har lust att jobba medan andra tycker det är så j-kla roligt att de aldrig kan sluta. Och hålla på tills man är klar är ju inte helt enkelt heller om man har ett jättejobb som aldrig tar slut, typ bygga botniabanan.

Så det är helt enkelt ett måste att vi alla håller koll på tiden så att vi får ordning på livet!

eller...

Kan man sova tills man vaknar, äta när man är hungrig, leka när man får lust, jobba när man har inspiration och umgås med människor man tycker om när tillfälle ges?

Hmm, jag tror det går, det kanske till och med blir jättebra. En dag måste jag försöka  

I uppförsbacke är det tungsamt att flytta en stor kropp framåt och uppförsbacke har det varit under snart två år i den bransch som vi försöker frälsa med vårt smarta Klar, sågverk och liknande.

Idag nådde vi dock ett krön och kroppen började få lite medrull. J-vlar vad mycket lättare det blir.
Ett välkänt sågverksföretag i småland tackade ja till vårt erbjudande. Vi snodde en av vår största konkurrents bästa kund!!!

Köpte tårta på väg tillbaks efter lunch hemma, eftersom några tänkte dra hem tidigt idag fredag så blev det så att säga "grädde på moset" direkt efter lunch...

Skrev av mig allt som jag hade i huvet som måste göras nu när vi fått affären och sen slog jag igen datorn och drog hem.

När jag kom hem fanns både lönebesked och ett uppmuntrade brev från chefen i postlådan.

Vi packade ihop lite kläder och annat och drog till grätnäs via björnstugan för middag, med i audin hade vi Karins blocket-fynd, en vit byrå till det nya blå rummet.

I Grätnäs landar man så skönt i en fredagsmys natural...  



 

 

När man  har levt ett tag har man upplevt en hel del och det borde göra att allt man samlat på sig i erfarenhet kommer man ha nytta av för att förstå sånt som händer i vardagen, stort som smått.

Igår t ex när jag åkte hem hem ifrån Sundsvall i min nyligen inköpta Audi så känner jag hur bilen hela tiden drar åt höger. Funderar på om det är vägunderlaget som lutar utåt men efter ytterligare någon mil så drar det fortfarande åt höger, så mycket att jag riktigt känner hur mycket jag måste hålla emot med ratten. 

Hmm, lite luft i något av de högra däcken. Stannar i Torsboda på Statoil och kollar. Konstigt, snarare lite mer luft i de högra däcken.

Helvete! åker på att göra en framvagnsinställning. Det kostar minst en tusenlapp. Har det blivit nåt fel i framvagnen? Har Karin kört på någon trottoarkant?

Åker vidare hem till härnösand lite sur och moloken.

När jag kommer till Antjärna går det upp för mig, det blåser ordentligt ute! Träden lutar in över E4:an från vänster. JA, nu har jag det! Jag löste gåtan! YES! 

Utan min gedigna erfarenhet hade jag aldrig kommit på att kraftig sidvind från ena sidan kan få bilen att driva iväg åt andra hållet. Det hade aldrig en yngre förare kunnat förstå. Det är kanske därför som de flesta som bestämmer är äldre och erfarna.

Det känns tryggt!